Stenläggning i Sjöberg – att lägga sten på lera
Lera är ett besvärligt underlag för en stenyta av två skäl: den är plastisk, alltså den formar sig efter belastning, och den håller vatten.
Det första betyder att en stenyta på lera kan sjunka långsamt under år, särskilt där hjul står. Det andra betyder att bärlagret riskerar att bli vattenmättat och därmed förlorar sin funktion.
Den enskilt viktigaste åtgärden är att hålla lera och bärlager åtskilda. Utan en barriär trycks stenmaterialet successivt ner i leran samtidigt som lera pressas upp i bärlagret, och efter några år är gränsen upplöst och bärlagret har blivit en blandning som varken bär eller dränerar.
Barriären är en geotextil — en duk som släpper igenom vatten men inte partiklar. Den kostar lite, den syns aldrig, och den är skillnaden mellan en yta som håller femton år och en som håller fem.
Begär kostnadsfri offert →Detta ingår
- Bedömning av jordarten och hur djupt leran går
- Geotextil mellan lera och bärlager
- Bärlager i tjocklek anpassad till underlagets bärighet
- Dränering som leder bort vatten ur uppbyggnaden
- Urgrävning av de partier som är särskilt dåliga
- Packning i lager med kontroll av resultatet
- Bedömning av var förstärkning behövs särskilt
Så går det till
Jorden
Vi tar reda på vad som finns och hur djupt. Lera under matjord är vanligare än man tror.
Duken
Geotextil läggs mellan lera och bärlager. Utan den blandas de och bärlagret upphör att fungera.
Tjockleken
Svagt underlag kräver tjockare bärlager. Det är där pengarna gör mest nytta.
Vattnet
Lera dränerar inte. Uppbyggnaden måste ha en egen väg ut för vattnet.
Packningen
Lagervis packning med kontroll. På lera är det viktigare än någon annanstans.
Stenläggning Sjöberg i hela Sollentuna
Geotextilen är den billigaste enskilda posten i en uppbyggnad på lera och den som gör mest skillnad. Utan duk sker två saker samtidigt under åren: stenmaterialet i bärlagrets underkant trycks ner i den mjuka leran varje gång ytan belastas, och lera pressas upp i mellanrummen mellan stenkornen. Efter några säsonger finns ingen skarp gräns längre utan ett blandskikt som varken har bärlagrets styvhet eller lerans täthet, och ytan börjar sjunka. Med en duk emellan stannar materialen på sin sida — vattnet passerar men partiklarna gör det inte — och bärlagret behåller sin funktion i decennier. Kostnaden är en bråkdel av bärlagret den skyddar. Det andra är vattnet. Lera släpper i praktiken inte igenom vatten, vilket innebär att allt som når bärlagret blir kvar där om det inte leds ut. En dräneringsledning i botten av uppbyggnaden med fall till en punkt där vattnet kan tas om hand är därför inte ett tillval på lera utan en del av konstruktionen. Det tredje är att tjockleken ska följa underlaget. På fast morän kan ett tunt bärlager räcka; på lera krävs mer, och de pengarna gör större nytta i uppbyggnaden än i en dyrare sten.